lördag 7 januari 2012

Kära barn

Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här på ett skonsamt sätt, så det är väl lika bra att jag liksom bara slänger det ur mig. Allt enligt principen att det är lika bra att kasta sig i på den djupa änden direkt i stället för att tassa i försiktigt, försiktigt medan det kalla vattnet stiger centimeter för centimeter och man håller in magen för allt vad man är värd. (Precis som om det skulle hjälpa mot kylan som äter sig in mot ens stackars skelett)

Nej, jag vill verkligen inte dra ut på pinan. Hur tufft det här än blir för er att läsa - för vi vet ju vem som kommer att få ta hand om eländet en vacker dag, eller hur? - så måste det ut. Det går inte att dölja. Man kan inte bara låtsas som om inget hänt och man kan inte heller förneka faktum.

25 kg böcker, det märks.

Ja, ni har gissat rätt, nu har han shoppat loss igen, maken. Andra köper böcker i lagom mängd, en-två-tre, kanske rentav fyra-fem åt gången. Böcker som ligger på läslistor, som recenseras i tidningarna, som skyltas i bokhandeln. Inte så maken. Han köper 25 kg böcker på ett bräde.

Sveriges Riksdag. En jubileumsskrift i 17 band från 1934. I halvfranska band.

Förstår ni nu varför jag älskar maken? Vem, om inte han, skulle liksom förbarma sig över ovanstående verk, ge dem ett hem, omhulda dem, älska dem och - mest otroligt av allt - läsa dem?

Maken hittade detta praktverk hos ett antikvariat på nätet och skyndade sig att maila iväg en förfrågan? Kunde det möjligen vara så att de fanns kvar? Efterfrågan måste ju vara så enorm, så risken att de var väck var stor, det förstod man ju. Antikvariatet trodde inte sina ögon. De har sedan mailbombat maken de senaste dygnen och i sin iver att sprida kulturen över landet (och måhända även i ivern att bli av med denna jubileumsskrift...) prutat med sig själv i rask takt så det till sist blir så att maken kommer att bli en lycklig ägare till en himla massa halfranska böcker till ett rimligt kilopris.

Lyckan är total. Trots ett vrenskande ben sprider maken harmoni, glädje och gamman omkring sig. Som ett barn på julafton väntar han nu på att böckerna ska anlända. Plats måste göras i bokhyllorna (och här har jag strängt påtalat att mina rosenböcker, mina hundböcker och mina trädgårdsböcker står där jag placerat dem - "ställd bok står!" säger jag strängt och värnar mina fjuttiga hyllmeter och påtalar att han ju kan omplacera några hyllmeter olympiaböcker, till exempel).

Jag förmodar att lyckan även härskar hos antikvariatet.

Men jag kan kanske lite skänka en medlidsam tanke åt barnen, som i en avlägsen framtid ska ta hand om makens alla efterlämnade skrifter.

10 kommentarer :

  1. Efter att ha läst ovanstående känner jag mig trots allt rätt nöjd med att hussen i huset aldrig köper böcker – what so ever. Han låter mig fylla bokhyllorna alldeles på egen hand (vilket jag gör med den äran) förutom någon enstaka julklappsbok, ungefär vart fjärde år. I år är det Zlatans bok, som han till råga på allt faktiskt har läst lite i?!

    SvaraRadera
  2. Kan man kopiera Lottas kommentar???
    Fast jag tar bort Zlatan och skriver Patrik Sjöbergs självbiografi, men den ska inte köpas än.
    Kan vara för innehållet som gör att han drar sig för köp eller tanken på en kommande bokrea???
    Synd att vi inte tänkte på din man när svärmor fick gå till papperscontainern med mängder av dylika skrifter i höstas.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Men finns inte det här digitalt? Riksdagen har trots allt lyckats lägga ut protokoll på varenda ord som sagts i kammaren de senaste 42 åren. Hur har man då lyckats missa de här delarna? Eller har de gjort den felaktiga bedömningen att det inte skulle finnas något intresse för det?

    SvaraRadera
  4. Lotta; här känner jag att våra respektive hussar är TOTALT olika. Våran husse köper aldrig något, mer än böcker. Och vin. Och mat. Sen har man liksom uppfyllt det nödvändigaste tror jag han tycker.

    Maja; jag kan förstå det där med papperscontainern - de allra flesta skulle nog inte bli lyckliga över att hysa ett verk om riksdagen i 17 band... ;-)

    Sebastian; ja man undrar verkligen hur de tänker! En jubileumsskrift om riksdagens första 500 år som inte finns digitalt?! Borde man inte demonstrera lite om det här? Vad går våra skattepengar till egentligen, frågar man sig upprört.

    SvaraRadera
  5. Bokbål. Helt klart bokbål.

    SvaraRadera
  6. Eller öppet köp?

    SvaraRadera
  7. Vin och mat köper hussen här, efter tillsägelse, men det är nog i stort sett det enda. Förutom en och annan snöslunga och gräsklippare. ;-)

    SvaraRadera
  8. Sebastian och Emelie; det känns väldigt skönt att veta att ni inte står alldeles handfallna!

    Lotta; gräsklippare köpte hussen här också, men snöslungor har det (hittills) varit ont om!

    SvaraRadera
  9. Nu förstår jag ju att och varför Maken har ont i ryggen! För även om de levererades med något slags bud skulle de ju i alla fall bäras in och ställas i hyllan. Men oerhört spännande låter det; går det an att få låna hela verket när Maken är färdigläst (så kan vi dessutom träffas och diskutera efteråt; en alldeles egen och något lite specialiserad liten bokcirkel, typ)?

    SvaraRadera
  10. Kära Bitte, du är välkommen att låna så många du vill! Och du behöver rakt inte ha någon brådska med att lämna tillbaka dem.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.